Igår när Björn skulle försöka natta en alldeles för pigg Vera (lr övertrött kanske det va..) så gick jag runt kvarteret och la lappar i brevlådorna. På lappen fanns en bild på Roxy och lite text om när hon försvann osv.
Hade mat med mig och gick och ropade, visslade och lockade - ingen katt. Blir ju lätt uppgiven och den jobbigaste tanken var om hon var inlåst i ett förråd och inte hade tillgång till vatten... usch usch!
Vera somnade inte utan fick va uppe ett bra tag till. Då, med Vera på armen, fick jag en känsla av att gå ut och ropa igen och faktiskt - jag tyckte jag hörde nåt! Ropade igen, och igen och när jag va helt säker på att jag inte inbillat mig utan hört henne tre gånger, gick jag in till Björn. Jag hör henne!!!
Ut igen, alla tre, ropade igen och jo, vi hörde henne. På andra sidan gatan, samma trädgård som förra gången(!) va hon i.
Björn tog upp henne och sen skyndande vi oss in! Betydligt smalare men annars verkar hon må bra, svansen med böj på åkte upp direkt och det är ju ett väldigt bra tecken :) Natten har hon legat i sängen med oss och myst och nu ligger hon och tar igen sig dagbädden i gästrummet :)
Sååååå lycklig att hon är tillbaka!
♥
