är nu ca 48-52cm och väger ca 3,39kg i början av veckan och ca 3,56kg vid veckans slut. Loppan är nu fullt utvecklat och kan lämna sin trygga tillvaro i livmodern (GÖR det då!). Nästan allt fosterfett är borta. 

Fortfarande väldigt aktiv i magen och man ser lixom hur bebis drar fram och tillbaka med rumpan!

 

Sista veckan av graviditeten nu! Jag förväntas födas snart men kan lika gärna gå över tiden... (hope not!) Endast ca 5% av alla barn föds på den beräknade förlossningsdagen. Jag hoppas ju dock innerligt att bebis vill titta ut innan den 13 och inte efter. Speciellt inte på min födelsedag. Fast det skulle ju oxå vara lite häftigt på ett sätt att föda barn på exakt samma dag som jag själv föddes för 31 år sedan...

Jag har äntligen(?!?) fått en craving. Hade ingen riktig speciell med Vera men nu har jag fått dille på morötter! Äter hela tiden känns det som! Och flädersaft. Helst hemmagjord men den är slut (saften fick jag dille på för nån månad sen) men i brist på annat får köpesaft duga. 

 

Det är faktiskt inte så tungt som man kan tro. Har ändå gått upp ca 20kg! Men de har ju kommit succesivt så man vänjer sig. Blir dock väldigt tungt när Vera på 17kg vill bli buren... Men snart får jag inte bära henne på ett tag så det är väl lika bra att få passa på! 

Det jobbigaste på slutet tycker jag själv är att jag vätskar på mig något så fruktansvärt! Inte lika illa som med Vera än - då var mina ben bara stolpar till slut - man såg inte ankeln över huvudtaget och jag var för tjock för mina flipflops! Så lite bättre nu men ändå jobbigt... 

 

 

Det känns väldigt konstigt att vi snart är 4 i familjen. Kärleksfrågan kommer självklart upp - kan man verkligen älska ett barn till lika mycket som sitt första? Och alla som jag har pratat med säger utan tvekan JA! Så det tror jag ju på såklart men jag kan ändå känna av känslan redan av att inte räcka till. Det har iaf varit väääldigt mysigt att vara hemma den här månaden innan förlossningen och ha eftermiddagarna själv med Vera och 2 dagar i veckan har vi ju varit helt själva. 

Inte gjort så mycket aktiviteter men sitta på trappan i solen och äta mellanmål, bakat, pratat och bara myst har varit guld värt!

 

Idag ska jag packa det sista till BB-väskan. Den är så gott som packad men lite småplock ska i. När jag väntade Vera var väskan packad nästan en månad innan BF!  Inte liiika hysterisk denna gång ;)  

På tal om det kanske det är dags att fixa iordning spjälsängen nu också?

 

 

Morötterna är slut, drickan snart uppdrucken och vila står först på schemat - sen packa väskan!

 

 

Idag har vi varit på sjukhuset med Vera för att ta bort en hudflärp hon haft på underläppen. Den togs bort för ca 1 år sen oxå men har sen kommit tillbaka. Så idag var det dags igen. 

 

Vilken natt! Vaknade 04 av att det var blött i sängen - shit vattnet!?! är första tanken ;) men det var det inte utan V som kissat ner sig... Upp, byta lakan, duscha av en nyvaken V som för övrigt ville ha välling. Välling kunde hon ju dock inte få då hon måste va på fastande mage innan ingreppet idag...

Sen låg vi alla tre och vred oss och kunde inte somna om, hon skulle ha fötterna på Björn, ligga PÅ Björn, ha huvudet på min kudde etc... Till slut somnade hon om 05.50 och alarmet ringde 06... 
Så imponerad dock att hon gick med på att inte få välling när vi förklarade att det va pga att vi skulle träffa doktorn...

Vi pratade mycket med henne igår om vad som skulle hända, att doktorn skulle ta bort  flärpen (kollade på den i spegeln), att hon skulle få andas i en mask (illustrerade med en plastmugg) och sova och sen få glass :) 

Hon var jätteduktig och lugn innan hon skulle få narkosen trots att hon denna gång inte fick ngt lugnande. Narkosen gick oxå bra, precis på slutet så började hon vrida sig och andningen lät mer ansträngd vilket jag tyckte var jobbigt att se och höra. Gravidhormoner på det så kan ni ju tänka er utfallet ;)  

Satt en stund i väntrummet och sen hämtade de mig efter ca 30-45min och då var det en skrikig, vild Vera som var på uppvaket. Var ungefär som när hon haft sina "nattskräcksanfall" - inget hjälper, det går verkligen inte att lugna utan man får vänta ut henne... Jobbigt att gå igenom och idag hade hon fått för sig att hon inte ville ha slangen som satt fast på foten så hon sparkade och försökte dra bort den... Till slut gick personalen med på att ta bort den och då blev hon lugn på 2 röda!

Smidig som jag är var jag oxå uppe i den där lilla sjukhussängen, så när hon väl lugnat sig kunde vi ligga där en stund och bara mysa (och äta glass och dricka sunkis ;)  ). 

 

Björn kom och hämtade oss strax efter 10 och nu har hon vilat sen vi kom hem. Superstolt över henne att förstår så pass mycket som hon gör och att man kan resonera fram saker med henne. Också glad att vi hann med att göra detta innan bebisen kommer. Men med min akrobatik upp och ner i den lilla sjukhussängen så kanske värkarna kommer igång idag?!? I wish!

 

 

Fotograf: Ida Arvebro

 

Förra veckan var min vän och fotograf Ida Arvebro hos oss och tog lite familj- och gravidbilder :) 

Riktigt härliga, våriga bilder i solens sista timmar för dagen fick hon till på de som jag älskar högst av allt i denna värld <3