Gravidmagens dag
Någon skrev på insta idag att det är gravidmagens dag. Så vad passar inte bättre då än lite bilder på magen?
Nu är jag i vecka 28 (27+5) och jag känner mig STOR. Jag vaggar och vankar fram, flåsar, kan inte ha de kläder jag vill ha. Och de kläder jag kan ha ser ja ju inte riktigt klok ut i!
Och det är samma visa som förra gången från människor runt omkring. "Är du här imorgon (receptionen)? Det ser ut som att det kanske är BB som gäller?!" "När går du hem? - jahaaa...i april?!" "Men du är ganska stor va?".
Igen. (hade ett försvarstal när jag var gravid med Vera oxå)
Jag är en och en halv meter hög, + 5 cm. VART ska bebisen ta vägen? Andra barnet- japp it's true - man BLIR större fortare. Och NEJ jag kom inte i form mellan graviditeterna så inga magmuskler håller lixom tillbaka heller...
Överallt ser jag bilder på gravida kvinnor, mestadels de med den där "perfekta lilla kulan", de som med stolthet säger eller skriver "jag har bara gått upp 5kg". De som fortfarande kan ha sina vanliga jeans heeeela graviditeten. Var är bilderna på alla andra gravida kvinnor?
Kanske har de samma tankar som jag. "Jag måste vara superfet!". Helst vill jag inte visa mig. Tyckte att det var jobbigt att säga till folk vilken vecka jag är i, eller när jag ska ha. Men det är svårt att inte visa sig för folk när man är ansiktet utåt och arbetar i en reception...
Jag försöker byta ut mina tankar. Till det som faktiskt är fantastiskt.
Detta mirakel.
En gåva, en välsignelse.
Ett barn som växer, i min mage! Det är SÅ häftigt att få vara med om. Bebisen är lika vild i magen som sin storasyster var. Kvällsmänniska oxå tydligen. Jag älskar detta barn. Vare sig magen är stor eller liten. Och större kommer den bli.
Och det finns säkert de med små magar som får höra det hela sin graviditet och inte är så förtjusta i det heller... Säg bara till en gravid kvinna att hon är fin, vacker eller något annat positivt ord. Om vi är stora eller små vet vi redan om ;)
