Tös på 19 månader
Alltså jag kan inte fatta att det är idag, för 19 månader sedan -1 år och 7 månader sedan - som vi fick den bästa gåva Gud någonsin gett oss - VERA.
Det har hänt så sjukt mycket. I hennes liv. I Björns liv. I mitt liv. I vårt liv. Men mest i Veras. Vilken utveckling! Från att skriva ner första leendet, första kryptaget till att knappt hinna med i dagens tempo. Det är nya ord, nya saker hon snappat upp varje dag! Om jag skriver ner allt? Nix. Hinner inte, tar inte tiden direkt. Men ibland får man bara njuta för stunden. Allt behöver inte facebookas, bloggas eller synas på instagram för att det ska räknas som giltigt. Ibland sparar man ögonblick bara som minnen. Det är fint tycker jag. De kan man ta fram när som helst. Och var som helst.
Lillnorpan är nu iaf mer än 1,5 år. Jag förstår inte riktigt det. Förstår knappt att jag börjat jobba heller. Det är häfitgt att se allt som händer med Vera. Hur hon apar efter, använder skohornet till sina skor, borstar håret själv, pratar i mobilen (som på bilden) och idag såg jag henne använda "skoborsten" utanför dagsidörren precis efter mig...
Häftigt när liten blir stor!
