Färdigt!
För två helger sedan slutade jag att amma. Det var visserligen inte så speciellt mycket ammande, på nätterna ibland men oftast på morgonen iaf. Från början var mitt mål att jag skulle amma, iaf delamma till Vera var 1 år ungefär. Men sen i december i och med julkonserterna och att Björn skulle vara hemma själv med Vera så va vi tvungna att börja med ersättning. Och efter det så blev jag lite lat (kan ni tänka er?!?) så jag gav ersättning ibland (läs: ganska ofta) istället för att amma. Så tja, jag grävde gropen själv så att säga. Ammade mindre, fick mindre mjölk vilket blev både tråkigare och jobbigare för Vera och till slut blev det mest att hon istället för att dricka mjölk bara låg och bet. Det gör vääääldigt ont att bli biten i bröstvårtan, även om den som biter bara har två tänder i underkäken. Men syyyylvassa!
Så.
För två helger sen kände jag att det var färdigbitet och färdigammat. Sorgligt men sant. Jag gillade ju allt som har med amning att göra. Eller rättare sagt, det som hade med MIN amning att göra. För det gick faktiskt väldigt lätt och smärtfritt från nästan första stund. Lite ont nån dag men sen köpte jag ju snäckor och då va det problemet löst. Jag har gillat att amma jättemycket och är lite arg på mig själv att det "bara" varade i 8 månader. Men väldigt bra 8 månader :)
I måndags, några timmar innan jag blev sjuk, hade vi hembesök av BVC, vägde Vera och pratade lite barnsäkerhet i hemmet. Vår lilla kluns väger nu 9560g! Nästan 10kg! Inte konstig att man tycker att hon är tung att gå och bära på... Det roligaste är att Veras kompis S oxå hade bvc-besök i måndags och hon vägde... 9560g!!! Exakt samma! Helt galet :)
