fru mamma fotograf

Mitt senaste traderafynd som ankom idag - me like :)

Då firade man ingången i vecka 34 imorse med att vakna med kramp i vaden -AJ! Skit va ont det gör! Men Björnen min sträckte snabbt ut det + masserade så jag har knappt haft några känningar idag...


Det här händer under vecka 34:
Kroppen:
Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.
Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

Barnet:
Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.


Jag:
Som vanligt (faktiskt) mår jag bra. Visst har jag lite småsaker som att det är jobbigt att knyta skorna, lite ont i bäckenet och i morse kramp. Men detta är ju inget som pågår konstant och som hindrar mig i min vardag. Igår kräktes jag oxå föressten! När vi va på föräldrautbildningen (hann ju till toa dock), var 5.e gången totalt i graviditeten och har inte gjort det sen v. 16 eller nåt... Märkligt!

Var hos barnmorskan idag oxå (som för övrigt är underbar!) och alla värden och mått var bra;
Vikt: 74,4kg
HB: 116
Bltr: 117/77
SF:32
Lillnorpans Hjärtljud: 142

Bebis låg med huvudet neråt och var fortfarande ruckbart.

Det är ändå heeeelt otroligt! Att den som är där inne i magen snart ska få komma ut, och istället för att som nu spela en biroll i vårt liv få ta huvudrollen. Det är verkligen mäktigt och ett mirakel som man får följa på nära håll.
48 dagar kvar...
♥