Bild från vårt bröllop 2006
Igår kväll, ca 19.35 somnade min mormor in. Vid sin sida hade hon min mamma som vakat hos henne nästan dygnet runt de senaste dagarna.
93 år.
Det är en lång tid mina vänner. Själv fick jag känna henne i 30. Hela mitt liv. Jag har faktiskt bara fina och härliga minnen från min mormor (och morfar oxå för den delen).
Det enda "jobbiga" med henne var att hon alltid tjatade om att man skulle ta på sig mössan när man skulle gå hem från dem och det var vinter ute.
Jag brukade säga att "jag tar på mig den där nere, vid porten 4 trappor ner, men ibland åkte den bara ner i väskan istället. Det berodde lite på. För om man gick vägen över parkeringen tittade man alltid längst upp åt vänster - och där stod mormor alltid och vinkade. Spelar ingen roll om jag var 7 eller 17 år, man vinkade alltid.
Min mormor har alltid varit en bullmormor, hennes bullar har lixom vart liiite godare än alla andras (sorry mamma), kanske berodde det på all smörkräm? Eller sättet hon snirklade ihop dem? Eller berodde det på att hon arbetat på konditori och kunde det där hemliga med bullbak?
En mormor som alltid ställt upp på sina barnbarn och dess tokiga upptåg och lekar. Det är inte ofta hon sagt nej till att leka kurragömma eller gömma nyckel. Jag är glad och tacksam för alla somrar vi spenderat hos mormor och morfar och deras lilla sommarstuga vid sjön där man fick gå på utedass och hämta drickvatten i en brunn. Där man kunde klättra i träd och bygga kojor, åka båt och lära sig fiska och ta kvällsdopp.
Tacksam för att hon för 7 år sedan var med på mitt och Björns bröllop, tacksam att hon fick träffa Vera. Vera som för övrigt heter Agda i andranamn efter mormor. Förra året när jag och Vera var och hälsade på orkade hon med ut i lekparken i sin rullstol. Satt i den och gungade Vera. Det är sånt jag oxå kommer att minnas av min mormor.
Ett av mormors favoritcitat är nog "det här kommer jag leva länge på". Och ja, kanske var det alla hennes härliga upplevelser och tacksamhet över dem som gav henne 93 år.
En mormor med humor och skratt.
En mormor med omtanke och tacksamhet.
En mormor med kärlek.
Eller som jag alltid har sagt;
"Måmå"
♥
