fru mamma fotograf

Ibland kommer den bara över en. Sköljs lixom. Jag undrar för en kort sekund "känner någon annan sån här otrolig kärlek för sitt barn på samma sätt som jag gör?"
Och jo det finns det. Den kärlek man hört föräldrar prata om hela tiden. Men när man inte har barn själv, då förstår man inte kärleken.
Vi trodde att vi visst visste hur enorm kärleken skulle vara, vi hade ju nämligen Roxy innan Vera kom och hon var ju som vårt barn?!

Men nej.
Man kan inte beskriva den. Den bara är där. Och ibland. Ibland kommer den bara över en sådär stort och mäktigt och jag känner att jag skulle göra vad som helst.
Idag sköljde den över vid spjälsängen när jag för tredje lr femte gången varit där och tagit upp nappen från golvet (hon brukar kasta den där och sen bli ledsen över att den är utom räckhåll) och gett tillbaka den tillsammans med pussar och kramar.

Kärlek vid som oceaner.
Min tös.
Lillnorpan.
Sötnöten.
Flirtkulan.
Sötpajen.

Kärt barn har många namn...