Valborg igår. Och dte blev sådär mysigt som jag ville att det skulle vara. Grillning med vänner, majbrasa, ponnyridning och kärlek. Mycket kärlek ♥

 

 

Idag var det dags för kosläpp på Björketorps gård. Fick ett sms av M i morse där hon frågade om vi ville haka på och det ville vi ju :) 

Första gången för både Vera och mig! Hamnade precis där kossorna springer (en del lunkade) och hoppade ut - mycket glädje! Tänk att man kan bli så glad och upprymd av kor! 

 

Det fanns även andra djur att titta på, tex kalvar (som tjejerna tittar på genom hål i ett plank), hästar, kaniner (tror jag - kom aldrig till de burarna). Det va krovgrillning, ponnyridning och glassförsäljning. Vera testade ven på att sitta bakom ratten i en traktor vilket nog var höjdpunkten efter själv kosläppet. Det som inte var någon höjdare var att hon endast kunde vara där en kort stund eftersom andra barn köade vilket ledde till ett sammabrott liggandes på rygg på grusplanen... Underbart att vara mamma i de lägena ;)

 

Eftermiddagen tillbringades på 1-årskalas inne i stan. Vilken fantastisk dag!

 

 

 

 

 

 

 

Idag är B iväg hela dagen på jobbgrejer. 

 

Själv har jag en av de bästa och skönaste lördagarna på länge! Mys med Vera i sängen i morse. Shopping och lunch på stan med bästa vännerna M, J & deras S. 

På vägen hem igen somnade Vera i bilen = jag fick tid att gå ut och öva motljusfotografering. När Vera vaknade till i vagen efter 1h45min bar jag in henne, la henne på soffan och mig själv brevid och sovit viare 1,5h... :)

 

Snart ska jag göra mig iordning för att åka in till stan och kyrkan för att spela på ungdomsmötet ikväll.

 

Bra lördag - helt enkelt. 

 

Alltså jag kan inte fatta att det är idag, för 19 månader sedan -1 år och 7 månader sedan - som vi fick den bästa gåva Gud någonsin gett oss - VERA.

Det har hänt så sjukt mycket. I hennes liv. I Björns liv. I mitt liv. I vårt liv. Men mest i Veras. Vilken utveckling! Från att skriva ner första leendet, första kryptaget till att knappt hinna med i dagens tempo. Det är nya ord, nya saker hon snappat upp varje dag! Om jag skriver ner allt? Nix. Hinner inte, tar inte tiden direkt. Men ibland får man bara njuta för stunden. Allt behöver inte facebookas, bloggas eller synas på instagram för att det ska räknas som giltigt. Ibland sparar man ögonblick bara som minnen. Det är fint tycker jag. De kan man ta fram när som helst. Och var som helst.

 

Lillnorpan är nu iaf mer än 1,5 år. Jag förstår inte riktigt det. Förstår knappt att jag börjat jobba heller.  Det är häfitgt att se allt som händer med Vera. Hur hon apar efter, använder skohornet till sina skor, borstar håret själv, pratar i mobilen (som på bilden) och idag såg jag henne använda "skoborsten" utanför dagsidörren precis efter mig... 

 

Häftigt när liten blir stor!

 

 

 

 

 

 

Idag vaknade jag av att Vera ropade "mamma" "mamma" på andra sidan väggen. Jag låg mest och njöt över ropen så Björn fick gå och hämta henne till vår säng ;) Låg och myste en stund innan det var dags för blöjbyte och morgonvälling. Bytte rum igen, denna gången till Veras, och där låg vi i ca 1,5 timme och bara gosade och myste :)

Med tanke på mitt inlägg lite längre ner om hon ibland är en tonåring kan ni ju tänka er hur mycket jag njöt av denna stund! Igår var jag ju som sagt i Stockholm så igår, på hennes 18månaders dag, träffade jag henne ingenting :( Så idag fick jag verkligen vakna till kärlek.

 

Det är ju det som är det fantastiska. Hur ens barn kan få en att känna alla dessa känslor som ligger så långt från varandra.

Igår undrade jag om en tonåring flyttat in i Veras kropp. Eller, ja egentligen inte bara igår. Under hela hösten har den smygit sig på, visat sig ibland, i vissa situationer. Men nu är den verkligen här- på riktigt! 18-månaderstrosten. Pust och stön. Suck. 

Det är samma typ av bråk som jag hade med min mamma när jag va i fjortonårsåldern (lr snarare mellan 12-19) men då var jag den frustrerade och skrikande tonåringen och motpolen var min mamma. Nu är de istället min dotter på 18 månader som är frustrerad (?) och skriker. Och JAG är mamman (dock lika frustrerad fortfarande och skriket ligger oxå nära till hands). Hur blev det så här kan jag ibland undra?! Vårt glada "A-barn" som var så glad och charmig hela tiden har nu bytts ut till en som ligger och rullar runt och vrålar så fort man ska ta på kläder...

 

Så i morse vaknade hon 07. Gick att ha henne mellan oss till 07.30 sen ville hon upp på riktigt. Så vi gick ner, öppnade julkalenden, myste, lekte och hade det sådär bra som jag alltid vill ha det. Då är gårdagens tårar bortglömda. Tänk. Nu är det bara fyra riktiga dagar kvar som jag är själv med Vera. Sen har vi besök hela julen och nyår är vi med vänner. Sen börjar jag jobba. 

Åh vad jag önskar att alla dagar vore som denna förmiddag. Men det vet jag att de inte kommer att bli. Så jag kanske ska önska mig lite tålamod av tomten istället. En 5-årsförbrukning borde kanske räcka iaf 1 år när man har barn i denna ålder? ;)

 

Jag älskar att vara mamma och jag älskar Vera mer än något annat. Men det finns nog ingen som kan framkalla alla dessa känslor, kärlek så man tror man ska brista och ibland ilska och uppgivenhet så man tror man går sönder på andra leden. 

 

Det är verkligen något speciellt det här med föräldraskap.

 

 

Morgonen, eller ja, hela dagen höll på att bli helt katastrofal kände jag när jag vaknade till tonerna av Veras skrik och gnäll. Jag låg kvar i sängen och försökte njuta av att jag faktiskt kunde sova iaf 45 min till innan det var dags för B att åka till jobbet och för mig att ta vid. Det gick dock inte så bra för jag blir svinhungrig och fick masa mig upp ändå, äta frukost och pussa mannen hejdå. Vera fortsatte att gnälla och jag kände att det här kommer bli en lååååååååååååååång dag...

 

Utanför fönstret började solen spricka igenom och jag bestämde mig ganska snabbt för att det var UT vi skulle. Powerwalk hade jag tänkt men i sista stund fick kameran följa med (och det var väl tur?!) och det blev allt annat än en snabb promenad... ;)

 

Foton blev det däremot, längs med ån där jag promenerat och fotat så ofta förr. Jag gillar att gå där. Det är SÅ vackert! Alla årstider är helt fantastiska, ni kanske kommer ihåg den här bilden för några veckor sen? Jämför den och första bilden från idag :)

 

Nu sussar Lillnorpan gott i sin säng iaf och jag har lite egentid. Ska städa lite så att vi ikväll bara kan göra iNGENTiNG, bara mysa och ha en lugn och skön kväll!

 

Har ni några fredagsplaner?

 

Förlåt för en vecka utan inlägg...
MEN.
Vi har faktiskt varit sjuka, eller mest Vera. I korta drag och utan för mycket detaljer: Vera fick magsjukan natten till måndagen. Jag fick måndag morse men repade mig förvånansvärt snabbt. Vera blev bättre på tisdagen igen men inget dagis eller musiklekis denna vecka! 48h från det att de är sitt vanliga jag men bra mage och bra aptit - riktigt där är vi inte ännu... Jobbigaste är att se sitt lilla hjärta så dålig och utan att kunna förklara varför, iaf så att hon förstår...

Hoppas er vecka varit bättre?!

Kramis!

Idag har Vera varit helt själv på dagis :) 

Kom dit vid 09 och skulle lämna henne, fick knappt av henne hennes kläder innan hon ville iväg, in till de andra! Hon förstod nog inte först att jag INTE skulle vara med idag... Men sen fick iaf, utan bekymmer, både hejdå-vinkningar och en hejdå-puss. Värmde gott i hjärtat. Jag tror inte på att "smyga" sig iväg, det är bättre att hon vet när jag går och då gör man ett ordentligt "avsked". Förskolan är på samma linje så det känns skönt. 

 

När jag kom ut upptäckte jag att jag darrade! Haha, man vet aldrig hur man kommer att reagera i en ny situation. Inga tårar eller något men antagligen någon slags reaktion på det STORA som faktiskt sker.

 

 

Jag lämnar Vera på dagis.

Själv.

Hon utan mig.

Jag utan henne.

Utan varandra.

Det här är vår nya vardag.

Det tåls att ta några djupa andetag och begrunda.

 

Efter det passade jag på att springa lite, blev varvat gå och springa idag. Var skitlängesen jag sprang så nu är det lite "tillbaka på ruta ett" som gäller. Men det gick iaf hyfsat bra, glad för det lilla ;)

Hämtade skruttfia vid 12, allt hade gått jättebra och hon hade ätit bra oxå. Jag trodde ju att inskolningen skulle gå bra men kanske inte SÅ HÄR bra :) Undrar när bakslaget kommer?!

 

Idag är det Veras tredje inskolningsdag på dagis. Måndag gick ju som sagt väldigt bra och likaså igår faktiskt.
Var 1,5 timme igår, först inne och följde vi med ut. Vera brydde sig inte speciellt mycket om mig utan tog en fröken i hand och sen gick de! Lekte jättebra med de andra barnen och utforskade även gården på egen hand.

En så länge har det inte känts alls jobbigt faktiskt, var bara sådär löjligt stolt istället över att hon är med de andra barnen och redan verkar få kompisar.

Sen påminde min vän M mig om att jag hade en släng av min separationsångest FÖRRA året vid den här tiden! Haha, ja de gäller att vara ute i god tid ;) Så de känslorna kanske redan är förbi lixom? Eller så får jag ett återfall nästa vecka, vi får se...

Idag är Björn ledig så han är med Vera idag på dagis :) Kul att han oxå får bekanta sig med personal, lokalerna och framförallt, att han är med Vera i en så här stor grej. För det ÄR ju en stor grej. Detta är lixom första steget i hela hennes "skolresa" på vääääldigt många år...

Min stora lilla plutt :)

Idag började Vera alltså sin första inskolningsdag på förskolan :)

Många som undrat hur det gick jo, det gick jättebra! Tänker oxå "hur dåligt kan det gå när man är där en timme och man är med henne?".

Vi var inne själva, tillsammans med personal och en till flicka som oxå började sin inskolning idag, för att bli lite bekanta med miljön först. Efter en stund kom de andra barnen in oxå och Vera vågade faktiskt sig på att busa lite med de andra oxå :)

Gick hem vid 11 och åt och sen somnade hon väääldigt snabbt ;) Imorrn blir det 9.30 -11.

 

Ikväll var jag även på mitt allra första föräldramöte - vuxenpoäng på det?! Var vädligt trevligt att träffa de andra föräldrarna, höra på pedagogerna och de arbetar och se på bilder och filmer från verksamheten :)

Känns så lustigt bara. JAG på föräldramöte?! Jag vet att jag fyller 30 snart men ibland känner jag mig fortfarande som 18...

 

 

Vera har fortfarande inte somnat och ligger och skriker "pappa" "mamma" just nu, så får väl gå och buffa henne lite i rumpan och hoppas på att hon somnar...

 

 

Idag började Vera alltså sin första inskolningsdag på förskolan :)

Många som undrat hur det gick jo, det gick jättebra! Tänker oxå "hur dåligt kan det gå när man är där en timme och man är med henne?".

Vi var inne själva, tillsammans med personal och en till flicka som oxå började sin inskolning idag, för att bli lite bekanta med miljön först. Efter en stund kom de andra barnen in oxå och Vera vågade faktiskt sig på att busa lite med de andra oxå :)

Gick hem vid 11 och åt och sen somnade hon väääldigt snabbt ;) Imorrn blir det 9.30 -11.

 

Ikväll var jag även på mitt allra första föräldramöte - vuxenpoäng på det?! Var vädligt trevligt att träffa de andra föräldrarna, höra på pedagogerna och de arbetar och se på bilder och filmer från verksamheten :)

Känns så lustigt bara. JAG på föräldramöte?! Jag vet att jag fyller 30 snart men ibland känner jag mig fortfarande som 18...

 

 

Vera har fortfarande inte somnat och ligger och skriker "pappa" "mamma" just nu, så får väl gå och buffa henne lite i rumpan och hoppas på att hon somnar...